Fader Fredriks funderingar

Så har en vecka gått sedan jag blev vigd till präst i Kristi kyrka av biskop Per i en fullsatt Göteborgs domkyrka. Det var naturligtvis en fantastisk, intensiv och alldeles underbar dag. Vilken nåd! Tyngden av händer på mitt huvud, dels bokstavligen, men också av den handpåläggningskedja som går bakåt ända till apostlarna och Jesus själv - en svindlande tanke. En nåd. Stämningen sedan: enormt. Kören sjöng fantastiskt (självklart - min älskade Frida var ju med!), och känslan när stolan lades över mina axlar under Veni Sancti Spiritus är obeskrivlig. Tyvärr har jag ännu inga bilder från själva vigningen, kommer senare...

Ute på domkyrkoplanen möts jag av kända och för mig tidigare okända människor, som gratulerar. Helt otroligt: det finns folk som vet vem jag är, men jag inte vet vilka de är. Några ber om en första välsignelse: "Genom mina händers utbredande (genom anropandet av den saliga Jungfrun Maria och alla helgon) välsigne dig allsmäktig Gud; Fader + Son och helig Ande". Som sagt: vilken nåd. Rörande med alla människors som rest långt för denna min vigningsdag: tack alla!

Efteråt blev det mottagning i Vasakyrkans församlingshem. Här åter ett stort tack till min familj som hjälpte till att ställa i ordning allt så att mottagningen blev det den blev. Och så alla vigningspresenter och tal!

Som kronan på verket avslutades dagen med min första mässa, vilken var en s.k. votivmässa till den Helige Ande - i form av en s.k. levithögmässa. Dvs. den firades med mig som celebrant, assisterad av min assistent F. Mats Wendt (komminister i Eskilstuna) som också predikade, F. Josef Sjödin som diakon (till vardags pastorsadjunkt i Strängnäs) och subdiakon F. Erik Tretow (pastorsadjunkt i Skövde). En komlicerad liturgi av förkonciliär romersk-katolsk modell (fast på svenska). Bilder kommer! Frida och våra vänner från Lund, Sanna Rydqvist och Ulrika Folkeson, sjöng fantastisk gregorianik, med Vasakyrkans skicklige organist Per Högberg vid orgeln och kören förstärkt av Richard Lindh framförande bl.a. Mozarts "Ave Verum Corpus" vid kommunionen. Tackar för det!! En mäktig känsla att få frambära den heliga mässan i detta fantastiska jugend- och ungkyrkoinspirerade kyrkorum - vad passade väl bättre än att avsluta med "Fädernas kyrka i Sveriges land". Frida avslutade med solosång: "In dulci jubilo". Från detta kommer fler bilder. På bilden ovan ser vi beredelsen.


Efter mässan följde en rörande "primvälsignelse"- ceremoni, där ca 45 pers köade och böjde knä för att mottaga en traditionell allmänkyrklig välsignelse från mig i egenskap av nyvigd präst. Detta är en gammal tradition mest förekommande i den romersk-katolska världen, men förekommer även i Svenska kyrkan (uppenbarligen) och anglikanska kyrkor. Orden och utförandet varierar. Jag gjorde som man brukar göra på tyskspråkig mark, traditionellt sägs orden på latin, men då jag inte behärskar det språket fick det bli en svensk översättning (se ovan). På bilden (tack F. Ulf) välsignar jag någon som jag tror är min bror, suddigt, men troligen är det han. Detta är också en del av denna tradition, prästens familj har en särskilt viktig plats i denna ceremoni. Frida och vårt barn, som för tillfället befinner sig i hennes mage, fick också varsin välsignelse!
Stort tack till Vasa församling, dess kyrkoherde F. Björn Bäckersten och som lät oss låna kyrka, gudstjänsttid och församling för en kväll. Tack också till Per Högberg för det musikaliska stödet och inramningen - förstklassigt!


På måndagen kom så min första arbetsdag som präst (min första dag som vuxen, känns det som). En dag av diverse introduktion, men jag fick också börja jobba på riktigt på nästan en gång - här latar vi oss inte! Så det blev att ringa tre dopfamiljer och ett sorgehus. På tisdagen blev det så morgonmässa (min andra mässa, av tradition en Mariamässa), sedan besök i sorgehus inför en begravning jag kommer att hålla i veckan. Nervöst, men det gick bra med allt. Känns märkligt och overkligt, men samtidigt helt självklart. På onsdagen blev det besök hos barnmorskan med Frida, sedan schemaläggning och diverse förberedelser. På kvällen min tredje mässa (och min första i Fuxerna kyrka!), som traditionen bjuder en requiemmässa, i violett. Bild ser ni ovan (tack F. Roland!)! Sedan torsdag ledig dag och fredag predikoskrivande. Lördag var jag åter ledig och söndag predikan och mässfirande.

Predikan ja... oddsen kan väl sägas varit emot den. Själva skrivandet gick bra. Finjustering gjorde jag under lördagen, var rätt nöjd med den. Tänkte: "kanske skall man skriva ut den också, när man likaså håller på", men snålheten slog till: "bättre att skriva ut den imorgon på jobbet". Sagt och gjort. När jag skulle öppna worddokumentet på mitt arbetsrum, blir det "error". Jag fick helt enkelt gå till oroginalmanuset och göra ändringarna igen. Skriver ut. Allt väl så långt. När jag så ställer mig i ambon i högmässan ser jag att den slutar lite abrupt: "nog bara sista meningen som fallit bort, det gör inget", tänkte jag till dess att det helt plöstligt tar stopp mitt under predikan. Försökte improvisera... gick väl så där... Amen.

Sedan var det konfirmander efter mässan - min uppgift var att berätta om kyrkorummets symboler och inventarier, allt efter hur att vi bett konfirmanderna rita av något i kyrkorummet. Vigningen tycks ha fört med sig ett antal överraskningar, bl.a.: jag tyckte det var kul! Och så har en vecka som arberare i Herrens vingård och Fuxerna-Åsbräcka församling gått till ända. Nu väntar en ny vecka. Vilken nåd!

F. FREDRIK NORBERG

PS. Ni kan notera att bloggen numera heter "Fader Fredriks funderingar", lite fyndigare - men samme Fredrik och samma adress.